DIN GRAVIDCOACH
Tryggt stöd för en trygg förlossning
Så föddes Din Gravidcoach
Anna Tallwe berättar:
Jag får ganska ofta frågan om varför jag börjat arbeta som gravidcoach. För att kunna svara på detta behöver jag börja från allra första början, när jag själv föddes.
Jag föddes 1976. Två år innan föddes min storebror. Han blev vid ett års ålder hastigt sjuk och dog. Vilket naturligtvis var ett stort trauma för mina föräldrar. På den tiden fanns inte medvetenheten om hur viktigt det är att sörja och man skulle på något vis glömma och gå vidare. Som en del av att gå vidare fick mina föräldrar rådet att skaffa ett nytt barn, på det viset skulle det vara enklare att leva vidare. Då blev jag till, mitt i en sorgeprocess och en djup saknad av sin son. Jag vet idag att denna tid har påverkat mig. Mitt sätt att relatera till världen, mitt sätt att bygga relationer till människor och mitt sätt att uppfatta mig själv.
Jag levde länge med en känsla av att inte tillhöra. Att inte få vara med och att vara annorlunda. Mina allra första barndomsminnen handlar om detta. Jag hittade olika sätt att försöka komma i kontakt med mig själv och med andra människor. Tyvärr blev alla dessa metoder självdestruktiva och skapade ett stort lidande både för mig själv och människor runt omkring mig. Jag levde under många år i en kamp där jag inte hittade någon väg ut. Jag upplevde stress, ångest, stora humör svängningar och det var som att jag till sist förlorade all kontakt med mig själv. Jag kände det ofta som att mitt huvud var överhettat och min kropp inte existerade.
Jag arbetade under denna tid med psykiskt sjuka människor och utbildade mig också inom beteendevetenskap på högskolan. Jag arbetade under första tiden som chef och hade därefter en del viktiga nyckelroller inom offentligt socilat arbete. Jagvar helt inställd på att göra karriär, hade ett stort socialt umgänge och väldigt höga krav på mig själv. Tills en dag när jag helt enkelt inte orkade längre. Detta var 2004.
Jag hittade människor som hade hittat ett sätt att leva som fungerade trots att dom hade mått väldigt dåligt. Jag fick möjlighet att som jag ser det få en ny karta för livet. Kanske framförallt så fick jag möjlighet att förstå mig själv och rensa ut det som inte längre fungerade. Ersätta det med ett kärleksfullt sätt att relatera till mig själv och till andra. Det var som att födas på nytt.
Det var under denna omvälvande tid i livet som en väninna till mig blev gravid. Pappan till hennes väntade barn var inte så närvarande och hon önskade att jag skulle vara hennes förlossningsstöd. Jag fick då möjlighet att följa henne genom hela graviditeten, förlossningen och in i mammalivet. Jag var med hos barnmorskan, på ultraljud, på föräldrautbildning, genom hela förlossningen, på BB, på vägen hem från BB och under första tiden hemma. Jag hade då inga planer på att arbeta med gravida utan min enda önskan var att vara det bästa stöd jag kunde till min väninna. Jag fick erfarenhet av att få känna på hur det är att vara stöd till en väntande, födande och ny bliven mamma.
Några år senare började jag arbeta inom skolan som beteendevetare. Jag arbetade med barn från 1-16 år, med deras familjer och med skolan sociala och psykologisa arbete som helhet. Det var under denna tid som mitt intresse väcktes för barns känslomässiga utveckling. Jag förstod hur tidigt barns känslomässiga utveckling börjar, redan under graviditeten. Hur detta kan ha betydelse för resten av livet. Jag förstod att det är viktigt att en mamma kan känna lugn och trygghet för att kunna stödja bebisen i magen men också vad som är viktigt när barnet kommer till världen och vad som inte är det. Jag kunde då förstå hur min egen graviditet och första tid i livet måste ha påverkat mig.
Jag fortsatte min yrkesbana med att arbeta med tonårstjejer som självskadande och min förståelse för betydelsen av första tiden i livet blev ännu större. Då inte minst relationen förälder-barn. Jag har sedan 2007 stöttat kvinnor som varit där jag var och velat komma tillbaka till livet utan självdestruktiva vanor. Denna support har haft fokus på den känslomässiga delen med coachande samtal och vägledning genom processen.
2008 blev jag gravid för första gången. Jag hade genom det terapeutiska arbete jag gjort och det stöd jag fick under graviditeten en väldigt positiv upplevese av att föda och bli mamma. Trots att det var en medicinskt ganska komplicerad födsel. Min förberedlese och mitt stöd gjorde skillnad.
Det var när min son var ca 3 månader, han och jag var ute och gick en kall vinterdag när jag plötsligt förstod hur allt hängde samman. Inget i mitt liv var en slump utan jag hade genom min egen erfarenhet, genom mina utbildningar och mina tidigare arbeten fått en enorm kunskap. Jag vände på vagnen och gick med raska steg hemåt. Min son fortsatte att sova och jag skrev och skrev om allt som dök upp. Detta var 2010 och jag har sedan dess ägnat mig helhjärtat åt att dels fördjupa min kunskap ytterligare och åt att bygga upp mitt företag för att ge vidare till dom som vill uppleva lugn, trygghet och tillit genom graviditet, förlossning och in i föräldraskapet.
Erfarenhet av att följa min väninna och erfarenheten som mitt arbete har gett mig har ökat mitt intresse för partnerns roll under processen. Jag har sett hur viktig tryggheten är även för partnern. Att förstå sin roll och känna möjligheten i att vara närvarande utifrån sina förutsättningar genom processen. Det gör att jag inom kort kommer att ge ut en förlossningsförberedande bok som enbart vänder sig till partnern.
Jag önskar att alla blivande föräldrar får känna sig sedda, hörda och trygga genom födseln.